Bakom blåljusen - En dag som räddningschef

När jag kliver in genom dörrarna möts jag av ett lugn som nästan känns oväntat. De flesta brandmännen är ute på träning och byggnaden är ovanligt stilla. I korridoren hänger larmställen prydligt uppradade med stövlarna instuckna i byxbenen, redo att dras på med kort varsel. I ga­raget står brandbilarna parkerade bakom stängda portar, utrustade och förberedda. Det luktar svagt av diesel i garaget och när vi kommer upp till fikarummet känns en tydlig doft av kaffe

Räddningschefen visar in mig på sitt kontor där han spenderar den största delen av sin arbets­dag. På skrivbordet ligger dokument och andra papper som tar upp en stor del av arbetet.

Fredrik berättar om vad de i huvudsak gör inom förbundet.

- Vi arbetar med främst tre saker inom förbundet. Det är den operativa delen som inne­bär att vi åker ut på larm. Myndighetsutövning vilket innebär att vi åker runt på företag, skolor och äldreboenden och kollar så att det är tryggt och säkert. Det sista vi jobbar med är att utbilda och informera kring bränder och olyckor till kommunens invånare.

Jag ber honom beskriva sin roll och hur en van­lig dag kan se ut.

- Jag har det övergripande ansvaret för räddningstjänstens verksamhet. Det innebär att jag är ytterst ansvarig att den operativa delen fungerar och att myndighetsdelen fungerar och även de 144 anställda inom förbundet. Dessutom har jag ansvar över ekonomin och under mitt första år som räddningschef har en stor del av tiden gått åt till att få ordning på ekonomin.

- Det finns egentligen ingen helt vanlig dag. Vissa dagar är det möten med andra myn­digheter, uppföljningar av insatser eller arbete med ekonomi. Vi arbetar mycket förebyggande, till exempel med tillsyn och utbildning.

Jag undrar också vad som är mest utmanande i rollen.

- Det svåraste är att fatta beslut när informationen är ofullständig. Vid en större olycka måste man prioritera resurser snabbt och samtidigt tänka på säkerheten för både allmän­het och personal.

Fredrik berättar också om en vanlig missuppfatt­ning när det gäller räddningstjänsten.

- Många tänker nog främst på bränder och dramatiska utryckningar. Men en stor del av vårt arbete sker innan något händer. Vi jobbar förebyggande för att minska risker och skapa trygghet i samhället. Det är minst lika viktigt.

Samtalet går mot sitt slut och jag ställer en sista fråga.

Vad är det roligaste med ditt arbete?

- Det roligaste med mitt jobb är att när som helst kan det hända någonting som ändrar dagen till något som inte var planerat. Det är inte samma dagar hela tiden utan det kan hända nå­got väldigt allvarligt och då måste jag släppa det jag jobbar med och se till så att allting fungerar. Sen älskar jag också ledarskap och att få all per­sonal att samarbeta och jobba mot samma mål.

Vi går en runda genom lokalerna. Fikarummet står tomt men kaffekopparna vittnar om morgo­nens samling. I olika rum kontrolleras slangar, hjälmar och annan utrustning regelbundet. Allt har sin plats och inget lämnas åt slumpen. Ord­ning och rutiner är en självklar del av arbetet.

Vi stannar vid brandstången som går mellan vå­ningsplanen och jag får chansen att testa. Det ser enklare ut än det är, och vi skrattar åt mitt något försiktiga försök.

En sväng in i gymmet visar en annan sida av ar­betet. Här finns skivstänger, konditionsmaskiner och annan utrustning som används regelbundet. Fysisk träning är en naturlig del av vardagen och något som prioriteras.

Rundturen avslutas i garaget där brandbilarna står uppställda sida vid sida. Räddningschefen berättar kort om de olika fordonens funktioner och vilken typ av utrustning som finns i varje bil. Jag får kika in i en av bilarna och ser slangar, verktyg och medicinsk utrustning noggrant fast­spända och organiserade i fack. Det märks hur strukturerat allt är. Ingenting lämnas åt slumpen.

När jag lämnar brandstationen är det fortfarande tyst. Men jag bär med mig en ny förståelse för vad rollen innebär. Att vara räddningschef hand­lar inte bara om att agera när larmet går. Det handlar om att varje dag skapa förutsättningar för att andra ska kunna göra sitt jobb och om att bära ansvaret när det verkligen gäller.