Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Gävle, Gevaliensis:

Nobelpriset från Vasa.

2018-12-02 /

Immanuel Nobel

Grunden för Nobelpriset  - Vasaskolan?

Snart är det åter dags att dela ut Nobelprisen. Men hur skapades den förmögenhet som ligger till grund för prisen?
Donatorn Alfred Nobel tjänade sina pengar på dynamit och vapen. Men han hade ett viktigt arv från sin far Immanuel Nobel som var känd för sina mer eller mindre fantastiska uppfinningar inom vapenindustrin. Mest känd är han för att under sin tid i Ryssland uppfunnit minvapnet.
Men innan Immanuel kom så långt var han elev vid Vasaskolan. Därför brukar vi räkna 1811 som Nobelförmögenhetens startdatum när Immanuel Nobel fick ett stipendium från skolan på 12 skilling bl.a. för sina kunskaper i sång.

Immanuel Nobel vid Vasaskolan
Immanuel Nobel föddes i Gävle 1801 där hans far var läkare. Han började i skolan efter en av de största kriser skolan haft. Under kriget 1808-09 passerade soldater på väg till eller från Finland. De var förlagda i usla förläggningar och hygienen var dålig. Fältsjukan spreds sig snabbt och eleverna vid Vasaskolan fick utrymma skolan som behövdes som sjukhus. Rektor Johan Stenfelt försökte få undervisningen att fungera bl.a. hölls undervisning hemma hos rektorn. Det var en pressad tid för den som ansvarade för utbildningen i staden. När kriget var över och det var dags att flytta tillbaka till skolan var det många föräldrar som tvekade att låta sina barn gå i skolan eftersom man fruktade att smittan fortfarande fanns i byggnaden. Det var vid denna tid Immanuel fanns i skolan. Hans far Immanuel dä visste hur sjukdomar fungerade och fruktade inte skolan.
För rektor Stenfelt blev kraftansträngningen för mycket. I början av 1810 avled han knappt 61 år gammal av utmattning.

Immanuel tycks ha varit ordblind och lämnade skolan för att för att lära sig bli ritare vid Gävle varv. Det finns en sägen, troligen inte helt sann att det var Immanuel som ritade äreporten vid Gustavsbron när Karl XIV Johan besökte Gävle 1819. Uppfinnaren
Immanuel Nobel började studera arkitektur i Stockholm efter sina uppdrag i Gävle och fick flera utmärkelser. Han blev senare lärare i geometri och maskinritning. Han började under slutet av 1820-talet sin uppfinnarkarriär med uppfinningar som, undervattensminan, snabbskjutande gevär, centralvärme och mycket annat. Efter att ha haft sin verksamhet i Ryssland återvände han till Sverige och fortsatte att exprimetera med sina söner kring sprängmedel vilket resulterade i Nobels sprängolja. 1864 omkom hans son Emil under ett sprängämestest och då Immanuel drabbades av en hjärnblödning året efter blev det sonen Alfred som fortsatte verksamheten.Immanuel var den som lade grunden till Nobels uppfinningar som ledde till en lönsam industriverksamhet som byggde upp Nobelförmögenheten som är grunden för Nobelprisen.

Äreporten vid Gustavsbron 1819
Efter Gävletiden
1818 begav han sig, efter tre år sjömansliv, av till Stockholm för att studera arkitektur och mekanik. 1828 sökte han de första patenten på sina uppfinningar. 1833 föddes Immanuels och Andriette Ahlsells tredje son Alfred.
Då han konstruerade en vattenmina väckte denna den ryske tsarens intresse och han inbjöds till Ryssland för att demonstrera sin uppfinning. Han fick beställningar och hans minor användes under Krimkriget av ryssarna. 1859 lämnade han Ryssland och lämnade affärerna till sonen Ludvig.
I Stockholm uppförde han en sprängämnesfabrik och experimenterade med nya sprängämnen. Det var dock hans son Alfred som 1863 tog patent på en ny sprängmetod som låg bakom nobelförmögenheten. 1864 inträffade en sprängolycka i fabriken och Immanuels yngste som Emil förolyckades. 1865 drabbades Immanuel av ett slag som gjorde honom fysiskt handikappad. Han avled 1872.


Nobels släktgrav finns på gamla kyrkogården i Gävle.
Två nobelpristagare har haft kontakt med Vasaskolan som hedersmedlemmar i Naturvetenskapliga föreningen Albert Einstein (fysik 1921), Konrad Lorenz (medicin och fysiologi 1973)

Läs artikeln på Gevaliensis    |    Till skoltidningen Gevaliensis