Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Kungsör, VIVA News:

Alla människor har en egen historia att berätta...

2020-05-29 / Therése Berglund

När tappade vi bort medmänskligheten? 
När började vi leva i ett mörker och slutade att leta efter ljuset omkring oss?

Vi har alla vandrat olika vägar, upplevt olika saker, utsatts för olika saker, sett olika saker. Vi har alla en ryggsäck med helt olika innehåll som tynger oss. Om vi människor skulle lära oss att inse det, tänk vilken vacker värld vi skulle leva i. Detta konstanta tjafs om vem som haft det värre, vem som egentligen har mest ont, vem som lidit mest och så vidare...

 Säg att min vän bryter en nagel och menar att det är det värsta tänkbara som skulle kunna hända. Det är för henne en stor sorg. Tänk om jag skulle göra som många gör. Jag fnyser, rycker på axlarna och säger åt henne att skärpa sig, det finns ju värre saker här i livet än en bruten nagel. Jag vet, för jag har minsann förlorat många nära och kära, jag har sett min unga mamma tyna bort framför mina ögon, fått kämpa mig igenom livets alla dagar... Men det är ju vad jag har i min ryggsäck, inte hon. 

 Vilken typ av vän är jag om jag förminskar hennes sorg? Hon kanske har alla sina nära och kära kvar i livet, hon kanske inte har behövt kämpa som jag gjort. Betyder det då att hennes sorg över denna brutna nagel är mindre värd än min?  

 En bruten nagel är inte jordens undergång i mina ögon, men det är rätt uppenbart att det är bland det värsta hon någonsin har varit med om. Jag tänker då vara en riktig vän och finnas där och stötta henne i hennes sorg, om det är det som hon behöver.  

Tänk om vi bara kunde lära oss att hjälpa varandra i stället.Hjälpa varandra att hitta ljuset i mörkret.  Det behöver inte vara några stora grejer för att det ska betyda något för en annan människa.

Får du hjälp av ett stressat butiksbiträde, le och säg tack för hjälpen. Jag lovar att det kommer att hjälpa denna människa att orka lite till. Nästa gång du hämtar dina barn på förskolan, säg tack för idag. Ser du en äldre person kämpa med att få upp den tunga porten, gå fram och erbjud dig att hålla upp den, det betyder mer än du tror. När du ska kliva av bussen, le och sätt upp handen som tack till busschauffören, det kanske får den att ge nästa passagerare som kliver på ett leende och så har du startat en kedjereaktion av positivitet och ljus.  

Jag vet hur svårt det kan vara att andas ibland när man är omringad av mörker, men vi ser det som vi väljer att se. Du kanske ha varit på en plats full med människor och oljud, njut då av att sätta dig på en parkbänk och lyssna på fågelsången. 

Vi har så bråttom till vår slutdestination att vi har glömt hur man tar en mikropaus för att njuta av det som händer här och nu. Påminn dig själv om att stanna upp med jämna mellanrum för att ta tillvara på det där lilla som vi så ofta förbiser eller tar för givet. När solen äntligen är framme efter ett regnoväder, stanna upp en minut, blunda och njut. När barnen skrattar och leker, lägg undan din telefon och titta på deras glada ansikten. 

Nästa gång du stöter på en motgång, tackla den genom att söka efter ljuset runtomkring dig. Kom ihåg att det oftast är de minsta sakerna som oftast lyser starkast, och glöm inte att 
du kan vara ljuset i någon annans mörker. 

Läs artikeln på VIVA News    |    Till skoltidningen VIVA News