Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Linköping, Tall-joxen:

Dolda tecken

2021-04-27 / Alva

Jag har läst boken Dolda tecken och nu ska jag berätta vad den handlar om och hur jag känner och upplever boken.

Genre: Skräck, spänning
Författare: Emma Askling

När Fabians pappa ärver ett hus från hans avlägsna släkting så bestämmer Fabians föräldrar att han måste tillbringa sportlovet där. Inte nog med det så ska Julia, den töntiga tjejen från klassen med. Men vad är det egentligen för hus. Innan de ens hunnit göra sig hemmastadda händer oförklarliga saker, det knackar på fönstret även fast de är på övervåningen. Det finns fredsmärken på väggarna men dem är överstrukna. Vem har ritat dem? Vem bodde här innan pappas släkting? Det sägs också att det spökar i Villa Fridhem. Kan det vara sant?

Fabian är en kille som bor i Stockholm. Han har inga syskon, även fast han vill ha det. Han har en fågel/nymfparakit som heter Tore. Han har en bästa vän som heter Måns, dem brukar åka till Åre med varandra. Men i år blev det inte så. Fabian har en rädsla, mörker. Det har han haft hela livet men kommer inte över det. Julia är en tjej som precis flyttat dit. Hennes mormor dog och hon har inga föräldrar, de dog i en bilolycka. Det ingen vet är att hon kan flytta när som helst. Kanske till Norrland. Hennes jour pappa och Fabians pappa jobbar på samma jobb. Julia är modig men inte så tålmodig.

Jag tycker faktiskt att boken har ett rätt så tydligt budskap. Det är att man inte bara ska ta människan som den är på utsidan och till exempel anta att personen är fjantig eller tråkig. När man lär känna personen så kan det bli ens bästa vän eller så kanske man tycker den är jättesnäll. Man vet aldrig.

Jag tycker att boken är lätt att förstå eftersom den är skriven i jag-form. Då känns det också som man är själv med i boken. Jag tycker att boken har en jättespännande handling så att även fast jag inte gillar att läsa så jättemycket så ville jag bara läsa vidare den här boken. Jag undrar hur krigen i Finland gick och lite mer om det för det hade varit spännande men det stör inte så mycket. Alla kapitel var väldigt korta och där har jag lite blandade känslor. Jag tycker att det är bra för att man blir inte uttråkad och vill läsa mer när det är korta och spännande kapitel. Det jag inte gillar med det är för att det känns som om hela boken är jättekort när kapitel är korta. Jag känner igen från en annan bok att man alltid borde ge alla en ny chans. Boken heter ”Gåvan”, jag känner igen boken i att en person är inte alltid så som den är när man träffar dem första gången. Att det egentligen kan vara en helt annan person än vad man trodde. Jag kan se bilden av hur huset och alla rum ser ut eftersom författaren beskriver så bra. Författaren beskriver också hur huvudpersonerna ser ut så dem kan jag se framför mig. Det är jättebra gestaltning i den här boken så jag ser också när dem gör specifika saker. Jag vill rekommendera den här boken till den som gillar lite skräck med bra avslut och spännande handlingar.

Läs artikeln på Tall-joxen    |    Till skoltidningen Tall-joxen