Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Norrköping, Lärkan:

Han gick från missbruk till att hjälpa andra

2019-12-05 / Sanna Vähäkangas

Droger och alkohol tog över hans liv från ung ålder och Simon var tvungen att tvinga fram viljestyrkan innan det blev för sent. Simon Fagerström är idag 30 år och jobbar som alkohol- och drogterapeutochungdomsbehandlare nere i Skåne. Men vägen dit var både lång och krokig och tvärtemot självklar.

Ett citat som dyker upp i Simons huvud under stunder i livet är från Einstein själv; "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka."

- Det påminner mig om att vill man se en förändring i sitt liv och i perioder av olycka så får man ändra sitt tankesätt. Man kan inte förvänta sig ett annat resultat om man inte är villig att ändra något.  
De här citaten är något som lyser igenom i hans sätt att prata. Man ska alltid försöka sitt bästa och vill man något tillräckligt mycket så finns det inget som stoppar en. Det enda som gäller är att vara villig att förändra sig själv för att få de resultat man strävar efter.

När Simon var 11 år tog livet en vändpunkt som kom att påverka honom djupt 

- Jag mådde väldigt dåligt som ung och jag har alltid känt mig utanför.

Den här tiden hade han en del självmordstankar och tvångstankar. Det han gjorde då var att försöka hitta andra som kände likadant och sökte sig dit.

- Men i mitt fall blev det droger jag sökte mig till.

Han beskriver hur han nu kände att han kunde vara vem som helst, social, passa in och helt orädd.

- Livet blev fantastiskt, jag kände mig äntligen trygg.

Men som med allt så går det till en viss punkt. När Simon var 15 år kände han själv hur han nu var tvungen att få droger för att kunna må bra. Det utvecklades till ett måste och blev destruktivt. Här gick han fortfarande i skolan.

- Jag tog droger hela tiden, både i skolan och utanför. 

Kriminaliteten är något som fanns där för Simon under dessa perioder redan sen tidig ålder. I och med drogerna var vägen dit kort och enkel. Men redan vid 17 års ålder blev det tyngre kriminalitet och tyngre droger.


Fast i ett missbruk

Under den här tiden i Simons uppväxt bodde han på en gård i Skåne med sin familj: pappa, mamma och två äldre systrar. Simons pappa drev gården med mjölk- och köttproduktion där även Simon arbetade under vissa tider som helger, kvällar och lov. Men det var här som drogerna hade kommit in i hans liv och tagit över. 

Drogerna och kriminaliteten blev tyngre och vid 19 års ålder sökte han hjälp och fick kontakt med psykiatrin och fick en socialhandläggare som han pratade med. En socialhandläggarens uppgift är att göra bedömningar utifrån olika aspekter av ens liv, såsom ekonomi och boende.

- Men där fick jag ingen hjälp då. 

Från den här tiden i hans liv finns det inte jättemycket minnen och han ser tillbaka på det som en tuff period, och det skulle ta ytterligare några år innan han fick hjälp för första gången. 


2012 blev Simon inlagd på psykiatrin. Där var han i 2-3 månader. 

- De tyckte att jag var en fara för mig själv och andra.

Simon var självmordsbenägen och rätt våldsam mot sin omgivning. Han var även kriminell och både sålde och tog stora mängder droger. När månaderna sen hade gått och han fick komma ut igen fortsatte han inom kriminaliteten och med drogerna. Men däremot fick han fortsatt hjälp i öppen vård. Det innebär att man går i terapi 8 timmar per dag måndag till fredag. Under den här perioden var han inte helt nykter men efter cirka 1-1,5 månad tog han ett återfall.

- Det var då som jag avslutade min behandling. 

Men när man har hållit sig borta från droger och sedan börjar gå på dem igen som Simon gjorde och även tar samma dos som innan han slutade blev konsekvenserna förödande. 

- Det blev väldigt tungt och destruktivt direkt.

Efter cirka 3 veckor av det här blev resultatet en dubbelsidig lunginflammation och muskelförtvining. Muskelförtvining är att musklerna börjar falla isär och man blir väldigt svag. Tillslut gick det så långt att han valde att ta en överdos.

- Man kan säga att det var ett självmordsförsök. Jag pallade inte mer så jag tog så mycket droger jag kunde för jag ville avsluta det.

Men det var en person som hittade Simon. Hans socialhandläggare hade bestämt möte sen innan och det var då han hittade Simon och körde han till akuten. Väl där fick de liv i honom och de såg att han hade dubbelsidig lunginflammation och blev därmed inlagd för inflammationen. 

- Jag minns inte hur länge jag var där men sen blev jag skjutsat till psykiatrin, och där fick jag ett val av min socialhandläggare.

Valet som Simon fick presenterat var antingen lvm som är tvångsvård eller en tre månader behandling i Norrköping på Val-Bo behandlingshem.

- Jag tänkte då att jag tar tre månaders behandling för då kommer jag hem snabbare och kan knarka.


Vägen ut ur missbruket

Efter att ha åkt upp till Norrköping ändrades hans planer. Simon bestämde sig sex veckor in i behandlingen att det var det här han var tvungen att göra för att få ett bättre liv.

- Man ser bara det man vill se när man är påverkad, man är rätt så blind. När man sen får distans inser man saker och man kan få input och hjälp.

Det slutade med att Simon stannade där i nio månader slutenvård och 1 år av eftervård.


Det här blev början på ett nytt liv för Simon, en andra chans. En chans som han har tagit tillvara på. Här bodde han som inneboende hos en kvinna i Norrköping. Han pluggade samtidigt upp sina gymnasiebetyg på Marieborgs folkhögskola samma år som eftervården.

- Det kändes bra och jag upplevde att jag hittat tillbaka till livet och tillbaka till livsgnistan som jag lämnade vid 12 års ålder.

Men livet blev inte helt bekymmersfritt direkt.

- Jag slutade både med alkoholen och droger så jag kunde inte riktigt leva som en normal 22- åring. Jag kände mig lite hämmad.

Men det var då en gammal hobby dök upp i Simons liv; fotbollen. Det var under den här perioden som han började spela i Norrköpings division 7 lag. Det var för honom ett sätt att komma in i det sociala och skaffa nya kompisar.

- Fotbollen hade nog rätt så stor betydelse för mig då. Jag blev accepterad för den jag var.

Det var även för sina lagkamrater som han sen berättade om sitt förflutna.

- De undrade varför jag inte drack på spelar-fester och då berättade jag.

Att hans lagkamrater accepterade han som han var spelade en stor roll i Simons liv. Han kom in i det sociala, fick nya vänner och kände sig som en del av gänget. 

- Att jag var från skåne hör man ju så frågan om vad jag gjorde här kom upp rätt så snabbt.


Viljan att hjälpa andra

Han började även på sin utbildningen för att bli behandlingsassistent vid den här tiden.

Men det var inget självklart val för honom. Att jobba med människor ville han men på vilket sätt kom han på senare.

- Ända sen jag blev nykter ville jag ge tillbaka de jag själv har fått, jag vill ge tillbaka hoppet till dem.

Idag jobbar Simon med ungdomar som är i svårigheter och det kan vara diagnoser men också ungdomar med dålig bakgrund. Där jobbar man mycket familjärt och som ett team kring ungdomen.

- Vi hjälper dem med adl, allmän daglig livsföring. 

Det kan vara allt från att tvätta, göra läxor eller handla och laga mat. Simon är även utbildad alkohol- och drogterapeut och där man har mer som ett samtal med ungdomen och man pratar om hur den ser på sitt normbrytande beteende.

- Det viktiga är att vi försöker skapa en relation. Jag vill nå fram till de för att hjälpa dem att få tillbaka hoppet och visa dem att det går att förändras.

Men som med många arbeten med människor kommer inte allt så lätt. Det kan vara svårt att nå fram och då försöker de att skapa en modell. Det Simon då kan göra är att utgå utifrån sig själv.

- Jag tycker att jag har rätt så lätt att skapa en relation med dem. Jag tror att jag har lätt att sätta mig in i situationen beroende på problematiken, men jag är nog lugn, lyhörd men blandat med skämtsam. Det lättar upp stämningen. 


Just nu trivs Simon bra med sitt jobb men har även andra ambitioner.

- Jag pluggar pedagogik, jag har som en önskan eller dröm om att bli beteendevetare. Att jobba med människor känns självklart men på vilket sätt känns svårt att veta i dagsläget för Simon. 

Idag lever Simon som fullt nykterist. Simon nämner hur det är många som pratar om att man kan lära sig dricka igen, men säger att det finns forskning som visar att hjärnan har ändrats.

- Det är därför viktigt med total avhållsamhet, för det är en sjukdom och det är svårt för många att förstå. 


Idag lever Simon i ett gammalt hus på Österlen med sin sambo och katt. Simon går även på självhjälpsgrupper idag. Han ser ljust på framtiden och har med sig sin bakgrund inte som en tung ryggsäck utan som en lärdom som givit han hopp.

Läs artikeln på Lärkan    |    Till skoltidningen Lärkan