Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Norrköping, Lärkan:

Hov1 fick Jullia att vara sig själv!

2020-01-13 / Matilda Eklöf

-  Jag kände lycka sorg, jag kände alla känslor som går att känna, ett enda lyckorus
22 augusti var första gången som Jullia såg hov1 och redan då hade hon ett väldigt stort intresse för gruppen.

 Konserten var på Grönalund en sensommardag där det var fullspäckat med folk. Alla stod och trängdes i flera timmar, de kom dit tidigt för att få bra platser, det var varmt, och trångt. Publiken skrek, sjöng och dansade redan innan konserten hade börjat. När de sedan kom de på scen började alla skrika. 
- Min puls var hög och jag var överlycklig!


Jullia berättar att det var ett högt tryck och att alla var så glada. Hon berättar att hela gröna lund var fylld med hov1 fans där alla stod  och skrek, hoppade och dansade. De spelade alla hennes favoritlåtar “vill inte ha dig” “redo” och “runaway bride” några av låtarna som Jullia kan relatera mest till. 
- Konserten pågick i ungefär 2 timmar och varje sekund var värd allt köande. Det var den bästa  kvällen i mitt liv!

 
 Det var under en lång period som Jullia inte hade något intresse för hov1, alla kompisar var besatta medan Jullia var den som inte riktigt brydde sig om gruppen. - Jag hade en sorts hatrelation i början. 


Det var när hov1s släppte låten “kärleksbrev” som Jullia började få intresse.  Texten “du låg med en, nej det var två” satte spår i henne då hon precis hade lämnat ett jobbigt avslut med sin före detta kille. Det var den låten som fick henne att fastna för bandet och sedan dess har hon inte tröttnat. 


Hov1 är  ett en känd pojkband bestående av fyra killar , Dante, Noel, Axel och Ludwig. De har varit aktiva sedan 2015 och är en av Sveriges största band. Deras första singel hette “hur kan du säga saker” och sedan dess har de bara exploderat med albumen “hov1” “gudarna på västerbron” och deras senaste album “vindar på mars”. De har vunnit många priser för p3 guld samt många andra.


Eftersom att Jullia ofta lyssnar på Hov1 har hon många favoritlåtar men en av de som ligger extra varmt om hjärtat är låten “vill inte ha dig” Just den låten beskriver hon som extra fin och speciell. Hon beskriver att texterna är väldigt fina och är väldigt lätta att relatera till. Texterna är väldigt råa och Jullia beskriver att det går att känna igen sig i texterna.  Hon har i flera års tid haft ett stort intresse för hov1, känt att hov1 alltid varit något att luta sig emot när det varit tufft. Det är väldigt enkelt att känna sig lugn eftersom man inte känner sig ensam med deras texter
- Jag blev genast på bättre humör när jag hörde deras texter


Under samma tid som Jullia började gilla hov1 gick hon igenom en tuff tid men hov1 var alltid där för henne. hov1 släppte konutleniglit nya album och Jullia var alltid först för att lyssna. Under all tuff tid hände även mycket bra genom hov1. Hon gick på flera konserter där hon bara kunde glömma alla problem och göra det hon älskar mest.  
- Det var helt magiskt, som om allt dåligt bara försvann


Första konserten Jullia gick på var på gröna lund, hon beskriver att det var den bästa av dem alla. De sjöng alla hennes favoritlåtar och stämningen var perfekt. Jullia gick även på tre till konserter en i linköping, göteborg och den senaste var i Norrköping. Under alla dessa konserter träffade hon många vänner som hade samma intresse. Hon träffade de mesta vännerna under konserter men också många vänner genom instagram. Eftersom de har samma intresse finns det många instagramkonton om hov1 som de träffas genom. Hon har ganska bra kontakt med några av de som hon lärde känna och träffar de flesta under konserter och liknande.
- Det är skönt att ha vänner som älskar samma intressen som jag


Jullia har lärt sig mycket men även blivit ganska påverkad av hov1 genom åren. Deras texter är alltid peppande och inspirerande och beskriver mycket situationer som alla går igenom. Att kunna lyssna på hov1 har gjort Jullia stark i många situationer. Hon känner att hon kan vara sig själv och att hon inte är ensam. 

Läs artikeln på Lärkan    |    Till skoltidningen Lärkan