Ich heisse kartoffel
2022-05-30 / Anonym
De flesta personer här inne kommer nog ihåg sin första dag på skolan, hur nervös, pirrig och förväntansfull man var. Jag kommer definitivt ihåg min. Ett av de starkaste minnena jag har från min första dag var hur förvånad jag var över hur stor skolan var.
Det kändes sjukt för mig som tidigare gått i en skolan med 85 elever totalt, dessutom skulle jag som aldrig riktigt varit en person som lätt hittade vänner finna rätt i en grupp som redan känt varandra i två år. Mina nerverna försvann inte heller när jag gick in i hallen på kobben för första gången då halva min nya klass som stod där och väntade på mig. De gick varvet runt och presenterade sig själva men de enda namnet jag kom ihåg från den dagen var Alice, det är ganska oförglömligt när personen i fråga tar ett steg fram och säger “Hej jag heter Alice och här i toaletterna” med den exakta gesten. Vid slutet av den första dagen visste jag att jag hade hittat rätt.
Jag har fått många förebilder under mina år här på strandskolan, lärare, författare och till och med en handfull karaktärer som gett mig något som jag inte kan förbise, inspiration. Inspiration till hela min vardag, både när de gäller skolarbetet och tiden mellan och efter lektionen som har format mig och mitt liv. Men trots det har min absolut största inspirationskälla varit mina vänner.
Dessa människor som känner mig utan och innan som inte bara lärt mig vilken slags person jag vill vara, utan även vad för slags vän de förtjänar. Med skratt, kärlek och tillit har jag spenderat mina år här på strandskolan och de är dessa människor jag har att tacka för att min tid här var så pass bra.
Jag har många fantastiska minnen härifrån som alla de gånger i mellanstadiet då vi hade livsviktigt med Nettan och lektionerna för det mesta spenderades med att prata skit om killarna i våran klass, och den gången i under sommarlovet mellan tvåan och trean då alla fritidselever hade gått ner och håvat småfisk ur tjärnen med Jonas. Trots alla de bra minnena har allt faktiskt inte alltid varit perfekt, som den dagen vi vart diskade från albydagen precis innan vi höll på att vinna eller när skolan bestämde sig för att vara sockerfri, trots de kakfylda lärarmötena eller den gången vi fick vetat att vi inte fick delta i schackfyran efter veckors av träning.
Under vår tid här på Strandskolan har inte allt alltid varit självklart. Linjerna har ibland varit suddiga men åtminstone i mitt fall har jag alltid kunnat falla tillbaka på min trygghet, vilket jag är otroligt tacksam över. Detta har gett mig friheten att vara mig själv till 100% och finna de personer som ända fram till idag utgör min trygga punkt. Nu är det snart dags att starta om på nytt, med en ny första dag, nya minnen och nya vänner, och jag är minst lika nervös som jag var för min första dag här på strandskolan. /Anonym
Jag har fått många förebilder under mina år här på strandskolan, lärare, författare och till och med en handfull karaktärer som gett mig något som jag inte kan förbise, inspiration. Inspiration till hela min vardag, både när de gäller skolarbetet och tiden mellan och efter lektionen som har format mig och mitt liv. Men trots det har min absolut största inspirationskälla varit mina vänner.
Dessa människor som känner mig utan och innan som inte bara lärt mig vilken slags person jag vill vara, utan även vad för slags vän de förtjänar. Med skratt, kärlek och tillit har jag spenderat mina år här på strandskolan och de är dessa människor jag har att tacka för att min tid här var så pass bra.
Jag har många fantastiska minnen härifrån som alla de gånger i mellanstadiet då vi hade livsviktigt med Nettan och lektionerna för det mesta spenderades med att prata skit om killarna i våran klass, och den gången i under sommarlovet mellan tvåan och trean då alla fritidselever hade gått ner och håvat småfisk ur tjärnen med Jonas. Trots alla de bra minnena har allt faktiskt inte alltid varit perfekt, som den dagen vi vart diskade från albydagen precis innan vi höll på att vinna eller när skolan bestämde sig för att vara sockerfri, trots de kakfylda lärarmötena eller den gången vi fick vetat att vi inte fick delta i schackfyran efter veckors av träning.
Under vår tid här på Strandskolan har inte allt alltid varit självklart. Linjerna har ibland varit suddiga men åtminstone i mitt fall har jag alltid kunnat falla tillbaka på min trygghet, vilket jag är otroligt tacksam över. Detta har gett mig friheten att vara mig själv till 100% och finna de personer som ända fram till idag utgör min trygga punkt. Nu är det snart dags att starta om på nytt, med en ny första dag, nya minnen och nya vänner, och jag är minst lika nervös som jag var för min första dag här på strandskolan. /Anonym