Strandskolan är det enda jag vet
2022-05-31 / Hugo Carlseus
Under de tio åren jag gått i Strandskolan har det funnits både toppar och dalar, och även fast topparna har varit högre än dalarnas djup så har dessa tio åren varit det enda jag har vetat om. Ibland har jag tvivlat på om detta verkligen är min bästa möjliga väg men nu har jag insett att jag måste ta mig vidare, jag vill bort, långt bort från Strandskolan.
Du har lärt mig mycket, kunskapen, vännerna man skaffat och hoppet men också hur man räknar ut arean på en cirkel. Du har gett mig glädje, stress och du har gett mig vingar. Nu när jag fått dessa vingar så är det dags för mig att flyga iväg, bort härifrån även fast jag hoppas att du minns mig ändå. Jag minns det som igår, när jag nervöst satt på bänken och väntade på att ge iväg min blomma till killen i nian.
Killen i nian kollade mig i ögonen och så snabbt som jag kunde sprang jag därifrån, nu är det vår tur. Sexåringen som just påbörjat sitt samband med Strandskolan ska ge iväg blomman till mig som precis avslutat mitt samband med Strandskolan. Troligtvis ska också denna sexåring skriva just detta talet om tio år, tio år! I Strandskolan har vi sett mycket, vi har rest på utflykter, spelat fotbollsmatcher och sprungit i korridorerna skrattandes som om vi inte visste något annat medans lärarna skrek på oss. Vi har sett upp till alla nior som varje år har lämnat denna resa och som tagit nästa steg i livet. Vi tog oss upp på högsta våningen och i början var det läskigt, man tvivlade på om man verkligen ville gå förbi korridoren fullsmockat av nior.
Nu är det vår tur att ge oss iväg från denna fina skola, minnen har skapats och skratt har lämnat våra munnar, förhoppningsvis tycker Strandskolan om mina beslut jag tagit här och även om du inte gör det så hoppas jag vi möts igen. Strandskolan, du har nu lärt mig allt du kan och det är nu dags för mig att ta nästa kliv in i det verkliga livet. Strandskolan, hej då.
Killen i nian kollade mig i ögonen och så snabbt som jag kunde sprang jag därifrån, nu är det vår tur. Sexåringen som just påbörjat sitt samband med Strandskolan ska ge iväg blomman till mig som precis avslutat mitt samband med Strandskolan. Troligtvis ska också denna sexåring skriva just detta talet om tio år, tio år! I Strandskolan har vi sett mycket, vi har rest på utflykter, spelat fotbollsmatcher och sprungit i korridorerna skrattandes som om vi inte visste något annat medans lärarna skrek på oss. Vi har sett upp till alla nior som varje år har lämnat denna resa och som tagit nästa steg i livet. Vi tog oss upp på högsta våningen och i början var det läskigt, man tvivlade på om man verkligen ville gå förbi korridoren fullsmockat av nior.
Nu är det vår tur att ge oss iväg från denna fina skola, minnen har skapats och skratt har lämnat våra munnar, förhoppningsvis tycker Strandskolan om mina beslut jag tagit här och även om du inte gör det så hoppas jag vi möts igen. Strandskolan, du har nu lärt mig allt du kan och det är nu dags för mig att ta nästa kliv in i det verkliga livet. Strandskolan, hej då.