”I Sverige hade jag en framtid. I Armenien kan våra fiender skjuta mig när som helst.”
2022-11-16 / Sophie Rossetta Ebba Petersson
Julieta, SA21S, är just nu utvisningshotad och kan tvingas flytta tillbaka till sitt hemland, Armenien.
- Här har jag familj, vänner, körkort och utbildning. I Armenien har jag ingenting.
Två elever på Westerlundska Gymnasiet har valt att starta en namninsamling för att hjälpa Julieta att inte bli utvisad.
Julieta Papikyan kom till Sverige för fyra år sedan. Hon var 14 år, och idag är hon 18. Hon pluggar ett högskoleförberedande program på gymnasiet. Hon har även vänner och familj här. Trots detta säger Migrationsverket att Julieta är en myndig kvinna som inte sysselsätter sig med arbete. Det är en anledning för att bli utvisad. Om hon blir utvisad från Sverige så kommer hon att splittras från sin familj, sina vänner och sin utbildning. Julieta säger att det är en hemsk sits hon är i. Ena dagen trodde hon att hon, och hennes familj, hade fått permanent uppehållstillstånd. Hon firade genom att gå ut med sina närmsta vänner och ta en fika. Andra dagen är framtiden mörk. Det visar sig att det endast var hennes föräldrar som fick permanent uppehållstillstånd, medan Julieta blev utvisningshotad. Innan utvisningshotet ville Julieta studera klart gymnasiet, plugga vidare på universitet och hjälpa samhället genom att bli advokat eller jurist.
- Sverige är mitt land. Jag vill jobba, jag vill bidra med att betala skatt, jag är en del av Sveriges framtid, säger Julieta.
Efter att hon fick reda på beskedet från Migrationsverket så finns det inga framtidsplaner kvar. Hon är inte berättigad att gå i skolan i Armenien, det är svårt att hitta jobb och det är helt enkelt ett osäkert land att leva i. Hon och hennes familj har överklagat i hopp om att Julieta inte ska behöva flytta, men inte fått något svar. Julieta har inget boende, inget jobb och ingen släkt i Armenien.
- Hade det bara varit för ett år sedan så hade jag i alla fall haft min mormor och morfar att luta mig mot, men de gick bort och det var en traumatisk upplevelse för mig. Om jag åker tillbaka är jag ensam.
Julieta berättar att det är svårt att se sin mamma försöka göra allt men ändå vara så hjälplös. Skolan har gett stöd och det är hon väldigt tacksam över.
Om du vill stötta elevernas namninsamling för Julieta finns den här:
Hjälp oss att hjälpa Julieta Papikyan (google.com)