Äntligen

Jag började här i 6:an. Hela lovet gick jag med en känsla av att ingen skulle tycka om mig och att jag aldrig skulle passa in. Jag tror inte att alla tycker om mig idag eller att jag passat in men jag har haft fina vänner som fått mig att må bra och som jag alltid kunnat luta mig tillbaks vid om något varit svårt. Jag har många fina vänner, många som kommit och gått, men vissa som stannat kvar. Två av dem som jag aldrig skulle klarat den här tiden utan är två av mina närmsta vänner och tanken på att klara mig utan dem i gymnasiet känns läskigt. Det är Ida Schönberg och Alice Ågren. Vi började tillsammans redan i 6:års och ni har följt med mig i vått och torrt när jag var som skummast med låtsas glasögon med rosa hjärta på eller när det enda jag hade på mig var emoji tröjor. Att ni alltid hållit fast vid mig oavsett när jag varit som närmast på att flippa eller närmast på att skrika alla i ansiktet av aggression, det betyder mycket för mig. Tanken på att inte kunna ha er i skolan varje dag skrämmer skiten ur mig. Men det kanske är dax? 

Min högstdiestadieperiod är nog för andra lika rolig som “Klas förklarar”. Jag vet superkul eller hur?

Men det är också den perioden som jag hittills utvecklats som mest men även gått igenom mest toppar och dalar. Skolan allmänt har alltid varit svårt för mig jag har alltid haft betyg men jag förstår inte varför man ska blanda ihop x och y i matten. Jag är ledsen att att säga det Anna men x och y kommer jag nog aldrig förstå mig på. Däremot vill jag tacka dig för alla tidiga torsdag mornar där du försökt lära mig hur ett parallellogram fungerar och så vidare. Du är nog den enda matteläraren som inte tappat hoppet om mig när matten varit svår. 

Jag vill också tacka Jonas Åhlund, våran so-lärare. Även om dina långa genomgångar varit rent ut sagt astråkiga många gånger så har du alltid sett något annat i mig. Du har alltid sett att jag kan mer än jag tror och alltid hejat på mig. Tack! vem vet jag kanske kommer sakna dina genomgångar en dag…. eller inte. 

Sen vill jag även tacka Jonatan för alla samtal när jag varit irriterad och som mest glad. Du delar alltid glädjen, lugnar när man är som mest uppe i det blå eller trösta när provet gått skit.  Och sist men inte minst Pålsson våran något speciella engelsklärare. Du har alltid något att säga och har man tur så förstår man vad du menar. Tack för att du varit min mentor. 

Mina år på Strandskolan har varit upp och ner nästa lite som mig och mina vänners samtalsämnen under lunchrasterna. Tack för att jag fått gå här ännu större tack för att jag får lämna nu. Jag hade velat säga att jag jag kommer sakna det här, men det hade varit att ljuga för jag är redo att lämna nu.