Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Tyresö, Strandaren:

Blont solblekt hår med en alldeles för kort lugg

2020-06-06 / Erica Falk

Fem år. Blont solblekt hår med en alldeles för kort lugg. Jag klev ur bilen i min rosa lilla hello kitty klänning in på Tyresö skolas skolgård. Det enda barnet i Tyresö som varken kommit in på sitt första eller andrahandsval när jag skulle börja 6-års, trots att båda mina systrar gick på Strandskolan.

Men när lilla Erica med förhoppningsvis lite längre lugg skulle börja ettan, så fick hon chansen att börja i Strandskolan. Jag lämnade Strandskolans värsta snöbollskrigs-fiende, och började i klass 1C. Min största oro för dagen var när fruktstunden skulle vara, spoiler alert, det fanns ingen. 

Min skolgång har haft sina ups and downs. Allt från ryska posten på örnboet, alla alby dagar som vi tyvärr aldrig lyckats vinna och när vi skulle blanda klasserna till sexan. Jag hamnade i klass 6A. Det var läskigt och nervöst i början, men nu i slutändan kunde jag inte varit mer nöjd och tacksam. Jag vill verkligen tacka alla i den här klassen för det är ni som har gjort denna klassen till 9A. En klass som ibland kan vara väldigt jobbig, men ni har gjort mina dåliga dagar lite bättre.

Jag kommer aldrig glömma läraren som sa att de fanns ninjor i taket, som visade en livestream med älgar, läraren som aldrig slutade prata om mumintroll. Tack Jonas för att du gjorde SO lektionerna lite bättre och roligare. Jag kommer heller aldrig glömma Pålsson som var mer nervös den första dagen än någon annan elev. Jag minns att du inte ens kunde skriva ditt namn på tavlan för att du skakade så mycket. Men tack för dina jobbiga men ibland hjälpsamma “inofficiella” råd om att slå omogna killar. 

Jag vill tacka min mentor. Tack för att du alltid har varit så förstående och hjälpt mig genom svåra dilemman. Jag uppskattar allt du gjort för oss Elin. 

Men mitt största tack går till en speciell person. Du har alltid funnits där för att prata och hjälpa till. Du har alltid varit en stor favorit, och det kan bero på att du aldrig gett mig ett svårt prov eller lagt in massor av uppgifter i classroom, men du har alltid gjort mig glad. En lärare i SO, NO, Svenska, Engelska till frågor om livet och allt däremellan. En vän, en person jag kommer sakna så otroligt mycket. Ett stort tack till Jonatan Åhlund för att du alltid spridit positivitet i korridorerna. 

Jag har sett mina klasskompisar växa upp till både bättre och sämre versioner av dem själva. Personer har försökt förändra mig till någon jag inte är. De människorna kommer aldrig påverka mig på ett negativt sätt, tvärtom. Ni har visat mig hur jag inte vill vara. För vissa saker kommer jag aldrig tycka är okej, som att nedvärdera någon annan på grund av vem de är. And I stand by that. 

För jag har lärt mig mycket på den här skolan. Allt från ekvationer till vad en atom består av. Men jag har även lärt mig att det förmodligen alltid kommer att finnas människor som inte kommer att hålla med mig. Människor som vars värderingar jag alltid kommer att tycka är fel. För jag har en del experience runt detta. Av att bli kallad för femenatzi under mina senare skolår, för att jag råkat uttrycka mänskliga rättigheter som att alla människor är lika mycket värda, har jag lärt mig ett och annat. Jag kommer aldrig tolerera rasism, sexism eller homofobi. Och om du inte håller med mig om detta, ställ dig upp nu och berätta för resten, när och hur du blev tappad som liten. För jag undrar verkligen. 

Och såklart kommer PK Erica ta upp något om detta. Men vet ni vad. Jag är stolt av att vara PK Erica.

Men mitt största tack går till mina underbara vänner. Ni är de personer som fått mig att växa och bli till den person jag är idag. Ni är anledningen att jag har vågat stå upp för mig själv och andra. Och jag ångrar inte en sekund av det. Jag älskar er så otroligt mycket.

Känslan när man får sommarlov är bland den bästa känslan. Men i år är det annorlunda. I år kommer jag inte komma tillbaka till det här klassrummet och se allas solbrända ansikten igen. Istället kommer jag få träffa nya personer och nya lärare. Jag kommer förmodligen fortfarande sitta gråtandes kvällen innan matteprovet med pappa vid köksbordet. Eller klaga på hur många uppgifter jag behöver sitta hemma och göra en fredagskväll. Men ändå kommer allting att vara annorlunda. 

Men nu är jag redo för en förändring. Jag är redo att lämna stället jag gått till varje dag i nio år. Att lämna alla klasskompisar, lärare och klassrum. Att lämna en trygghet med fina minnen. Men jag är redo att skapa nya minnen, få nya vänner och få en ny omgivning. Men Strandskolan och 9A kommer alltid att betyda lite extra mycket för mig. Tack.

 

Läs artikeln på Strandaren    |    Till skoltidningen Strandaren