Tack - Min tid på Strandskolan

Nu står jag här, i slutet av nian, och dagarna på Strandskolan börjar lida mot sitt slut. Dessa tio år på strandskolan har verkligen varit avgörande för den jag är idag. Det är med en klump i halsen, men samtidigt med en lättad känsla som jag snart tar klivet ut ur skolan för sista gången. Jag har nu klarat av grundskolan och är redo att påbörja ett nytt kapitel av mitt liv.

Det var någon gång i augusti 2011 som min sejour på Strandskolan började. Som sladdis till två äldre syskon som alltid retats över min ålder var känslan förväntansfull, jag hade äntligen växt upp och blivit en stor flicka. Eller hade jag? Lika stor som klasskompisarna iallafall, men så fort jag tog första klivet in i den stora byggnaden och träffade resterande elever förändrades känslan snabbare än blixten. 6-års till 3:an var tuff, tyckte jag då, men samtidigt så intimt och lekfullt att man nästan längtade till nästa skoldag. Allt präglades av att hoppa hage och spela kula, men de starkaste minnena är från fotbollsspelandet på fotbollsplanen, eller åkern som det egentligen var. Varje gång klockan slagit rast, efter en av många lektioner i årskurs 2, sprang jag och mina kompisar ut och körde fotboll. Allt var så lätt, de största problemen jag hade var om jag skulle hoppa hage, lira lite kula eller sparka på bollen.

Fyra år senare beblandades klasserna (vilket vi elever inte var nöjda med) och nya lärare intog våra hjärnor, jag började mellanstadiet. Mellanstadiet var lite som de blåa chromebooksen vi fick, otroligt sega men fulla av information. Efter många läxhjälptimmar, efter att ha skrattat bort alldeles för många lektioner, tog jag mig igenom tiden på mellanstadiet.

Högstadiet var tufft på en ny nivå. Man skulle kunna sammanfatta det hela med tre ord: Plugg, prov och ångest. Men det viktigaste under högstadiet var att hitta en slags balans mellan skolan och livet. Precis som att plugg och prov är obligatoriska, så är fritiden, att vara med sina nära och kära, precis lika viktigt. Alla val i livet har betydelse på allt runtom.

Till sist vill jag bara ge all cred och berömma alla lärare jag haft under min långa resa. Tack till Robert för alla dina historier, tack Erik för dina utbrott som sedan brast ut i skratt. Tack till Gudrun, Elham, Marie och Tony för att ni gjorde alla teoretiska ämnen begripliga. Men det största tacket måste gå till Jonatan. Tack för ditt tålamod, din enorma kunskap och din härliga personlighet. Det är otroligt hur du kan sprida god energi absolut hela tiden, och jag vet att jag inte bara pratar för mig själv när jag säger att din hjälp har varit så himla betydelsefull att allt annat är otänkbart. Du är den största anledningen till att jag klarade av alla tusen analysprov som Tony gav oss med mycket, mycket mer.

Ett sista tack går till mina vänner för att ni har fått skolan att bli 100 gånger roligare.

Tack!