Göteborg, På resande fot med familjen Hägglin:
Fyra svenskar och en kines i en buss i fem dagar
2015-06-30 / Christoffer Hägglin
Vi sammanstrålade med vår guide och chaufför Eric Feng, som driver Yunnan Taste och sov en natt i hans lägenhet/homestay i Kunming. Detta är en kille som cyklat från Kina till Portugal. Han är rätt hård. Vi var dock osäkra på hur väl han skulle klara av att valla runt oss, speciellt när vi förutsägbart gick i barndom så fort vi satte oss i hans van. Han hanterade dock utbrott, gnäll och bortsprungna turister med samma stoiska lugn rakt igenom. Det var enbart när mat kom på tal som han verkligen blev animerad. Han älskar verkligen mat, men vi återkommer till det.
Yunnan är stort, med legio förströelser. Vi tog endast del av en bråkdel, men för att inte tråka ut våra kära läsare så får ni endast ta del av ett axplock av vår bråkdel.
Vid första anblick ett överkommersialiserat turisthelvete, och det är det också. Elbilarna, det oerhört välpolerade entréområdet och miljontals miljoner kinesiska turister ger ett första intryck av Disneyland, snarare än Yellowstone. Men Stenskogen i Yunnan vägrar ta det! Den är för jävla fin för att låta sig hållas nere. ”Jag har varierade miljöer, fascinerande formationer och stenkul klättring över berg och genom skreva!” utbrister den indignerat. ”Come at me bro!”
Det finns formationer som sägs föreställa diverse scener och figurer, och en del är riktigt träffsäkra. Men jag är lite tveksam till hur mycket det är i de pryda kinesiska myndigheternas egenintresse att uppmuntra folks mönsterigenkänning i just Stenskogen…
Yunnan är stort, med legio förströelser. Vi tog endast del av en bråkdel, men för att inte tråka ut våra kära läsare så får ni endast ta del av ett axplock av vår bråkdel.
Vid första anblick ett överkommersialiserat turisthelvete, och det är det också. Elbilarna, det oerhört välpolerade entréområdet och miljontals miljoner kinesiska turister ger ett första intryck av Disneyland, snarare än Yellowstone. Men Stenskogen i Yunnan vägrar ta det! Den är för jävla fin för att låta sig hållas nere. ”Jag har varierade miljöer, fascinerande formationer och stenkul klättring över berg och genom skreva!” utbrister den indignerat. ”Come at me bro!”
Det finns formationer som sägs föreställa diverse scener och figurer, och en del är riktigt träffsäkra. Men jag är lite tveksam till hur mycket det är i de pryda kinesiska myndigheternas egenintresse att uppmuntra folks mönsterigenkänning i just Stenskogen…
Bara så att man vet var man är
De kinesiska turisterna höll sig helst på de arrangerade ytorna och undvek de trånga stigarna bland Stenskogens formationer.
Och så blev Jonathan föremål för korta kinesiska kvinnors fäbless för att fotograferas tillsammans med långa stiliga västerlänningar.
Men bland stenformationerna syntes inga moderiktigt klädda kinesiskor, men vackert och tilltalande var det ändå.
Alla formationer inne i de trånga passagerna var inte av naturlig art men de kändes aldrig helt malplacerade om än tydligt avpassade för turister.
Men uppe på plattformarna blev det trångt. Eftersom min familj inte ville lyssna på geologiska föreläsningar ber jag er lägga märke till den tydliga linje som går horisontellt genom "hattarna" överst på kllipporna. Nästa bild tack.
Och här i det vackra horstlandskapet kan ni urskilja flera horisotella linjer som visat att formationerna sprack innan det mellanliggande berget eroderades bort. Eller hur?
Och så hittade vi ställen för stilla kontemplation i den värmade solen bland Stenskogens hemligheter. Ni kan bara ana vart stigen leder som försvinner in i berget.
Ja, och vad säger censuren i Kina om denna formation.
Vi åkte till världens mest världsarviga risterraser, upp för risiga vägar befolkade uteslutande av förare med trafikvett i risigt skick. På morgonen klev vi upp för att se soluppgången över en av världens vackraste platser, och möttes av mjölk. Bara mjölk. Vi var tryggt omstoppade i ett massivt molntäcke. Vi lät oss dock inte nedslås. Det var ändå tredje gången under våra resor som vidunderligt vackra utsikter gömt sig för oss. Det tedde sig mer bekant och tryggt än irriterande.
Vi åkte till världens mest världsarviga risterraser, upp för risiga vägar befolkade uteslutande av förare med trafikvett i risigt skick. På morgonen klev vi upp för att se soluppgången över en av världens vackraste platser, och möttes av mjölk. Bara mjölk. Vi var tryggt omstoppade i ett massivt molntäcke. Vi lät oss dock inte nedslås. Det var ändå tredje gången under våra resor som vidunderligt vackra utsikter gömt sig för oss. Det tedde sig mer bekant och tryggt än irriterande.
Och så anlände vi det första fem-stjärniga back-packer hotel som vi någonsin bott på. Inte en kinesisk gäst så långt ögat nådde. Men det stället rekommenderar vi.
Anblicken av byggnadsarbetarna i backen ovanför hotellet antydde att dagen inte skulle börja som planerat.
Och därute finns det risterasser
Om jag tittar noga så ser jag dem
Cirka hundra höjdmeter nere under molnen började terrasserna komma fram ur dimman.
Och så här ser de ut på reklambilderna
Upplevelser är dock som bekant inte förvägrade något sinne, och det sinne som fick jobb hårdast under dessa dagar var tveklöst smaken. Eric ledde oss på en gastronomisk upptäcksfärd genom Yunnan, med idel rätter som vi helt hade missat utan hans hjälp. Delikata ”Across the bridge-noodles”, superb grillad tofu och utsökt ananasris varvades med en frukost av… intressant nudelsoppa spetsad med grisblod (very famous!) och helstekta små flodfiskar bäst förtärda i en enda munsbit.
Fräckast blev det dock när farsan beställde rätt grej på rätt restaurang. Min käre far, en ärkekonservativ ätare bekväm med västerländsk asiatisk mat så länge den innehåller soja och bambuskott, beställde biff – för om han får chansen så beställer han biff - i alla länder - i alla väder. Det som anlände till vårt bord var – förtjusande! En stuvning som föreföll rätt fattig på rena köttbitar men däremot berikad med en mångfald tuber, lilataggiga mönster och tjocka vita bitar. Jag och Jonte högg in, far likaså, men alltmer försiktigt allteftersom innehållet uppenbarade sig. Han tog på sig sina läsglasögon.
Eric informerade oss så småningom att det vi åt var en stuvning på allt det som Yunnankineser tycker är allra läckrast i en oxe. Bitar av tarm, mage och hud, med några tråkiga bitar kött (dock väl försedda med brosk och fett, helt i enlighet med det kinesiska köket.) för ökad variation
Jag och Jonte åt alltihop, med blott en liten aning av psykosomatiskt inre obehag. Farsan har inte beställt biff sen dess.
Fräckast blev det dock när farsan beställde rätt grej på rätt restaurang. Min käre far, en ärkekonservativ ätare bekväm med västerländsk asiatisk mat så länge den innehåller soja och bambuskott, beställde biff – för om han får chansen så beställer han biff - i alla länder - i alla väder. Det som anlände till vårt bord var – förtjusande! En stuvning som föreföll rätt fattig på rena köttbitar men däremot berikad med en mångfald tuber, lilataggiga mönster och tjocka vita bitar. Jag och Jonte högg in, far likaså, men alltmer försiktigt allteftersom innehållet uppenbarade sig. Han tog på sig sina läsglasögon.
Eric informerade oss så småningom att det vi åt var en stuvning på allt det som Yunnankineser tycker är allra läckrast i en oxe. Bitar av tarm, mage och hud, med några tråkiga bitar kött (dock väl försedda med brosk och fett, helt i enlighet med det kinesiska köket.) för ökad variation
Jag och Jonte åt alltihop, med blott en liten aning av psykosomatiskt inre obehag. Farsan har inte beställt biff sen dess.
De två frukt- och gröntspecialisterna Eric och Catharina i samspråk om någon detalj i det överväldigande utbudet.
Den första nudelsoppan vi åt i Kina/Kunming under Erics överinseende. Soppan värmde, men det var kallt.
Across the bridge nudel soup. Ett berg av tallrikar med diverse ingredienser ställdes fram
Och så hällde alla kockarna allt i kokande vatten, dock i rätt ordning.
Delikat!
Lunch på restaurang nära gatan. De bjöd på grillade tofu med två såser, en baserad på ingefära och en som var pure fire.
Ananasris serverat i lämplig skål.
Frukost om inte i det gröna så ialla fall utomhus. Undrar vad grabbarna äter?
Den berömda nudelsoppan spetsad med grisblod
Friterad hel fisk, lagom mumsbit
Och så högg vi in på middagen som Eric beställde åt oss
Den omtalade stuvningen på delar av en ko. Lägg märke till den tubformade biten som är en del av en tarm.
Ur det här skåpet valde Eric rätterna till middagen.
Precis, det är små hjärnor som ligger där. Men de åt vi inte av, av någon anledning.
Brännvin! Riktigt bra kinesiskt brännvin blev vår räddning. Den klara spriten med gula frukter i var bäst. Efter provsmakning fick vi varsin rejäl snaps av den till vilken vi avsjöng Måsen.
Läs artikeln på På resande fot med familjen Hägglin | Till skoltidningen På resande fot med familjen Hägglin