Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Tyresö, Strandaren:

Jag har väntat på den här stunden under så många år

2020-06-08 / Moa Möller

Jag har väntat på den här stunden under så många år. Äntligen få lämna Strandskolan. Jag har gått här i tio år, i samma gamla korridorer, med samma gamla klassrum och samma gamla människor. Men nu ska jag äntligen få bryta mig ur den bubblan och få se något nytt.
Nya korridorer ska få lära känna mina steg, nya klassrum ska kännas som hemma och kanske det mest spännande av allt: nya människor.

Ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaka till lågstadiet, när vi spenderade timmar på skolgården, lyssnade på historier från Karin med långflätan eller hade våra problemfria lektioner med den bästa läraren i världen: Jenny Citron. Eller till mellanstadiets burken lekar och teatrar om Gustav Vasa. För visst var det så mycket roligare på den tiden? Man slapp Jonas tusen uppgifter, Elins jobbiga regel om att man inte får jobba hemma, Eriks “utbrott” och Annas ekvationer. Men trots det så finns det inget jag skulle byta mot tiden i högstadiet med 9A.

Ni har gjort det tråkiga intressant, det sorgsna roligt och till och med Jonas timslånga “sammanfattningar” av boken har varit helt okej med er. Jag är stolt över att dela den trånga skåphallen med just er. 

Sen vill jag tacka några speciella människor. Först vill jag tacka den personen som jag nog aldrig trott att jag skulle bli vän med eftersom att jag inte kunde stå ut med honom i lågstadiet. Tack, Elliot för alla dina drama queen moments. Dessutom vill jag tacka de bästa vännerna i världen: tjejerna i 9a. Inte en stund under de här 4 åren har varit tråkig med er och ni är det bästa jag har. Och en person som verkligen förtjänar ett tack är Jonatan, som stod ut med oss som jobbiga småbarn och nu än idag finns kvar här för att hjälpa med svåra skoluppgifter eller bara för att snacka. Den här skolan skulle inte vara någonting utan honom.

Mitt sista och viktigaste tack går till Linn och Liv. Som funnits med mig genom exakt allt under nästan varje dag under tio långa år. Skulle jag få välja själv så skulle ni stå bredvid mig genom varje val för resten av mitt liv. 

Nu är det dags. Ta en sista titt runt på teglet, på de gula väggarna och de smutsiga skåpen för snart kommer de inte längre vara en del av vår vardag. Under så långt tid har de varit tryggheten men nu kommer nya korridorer, nya klassrum och nya människor. Och kanske är det för det bättre, men jag vet ändå att innerst inne så kommer jag verkligen att sakna Strandskolan. Det har varit en bergochdalbana att gå här, men verkligen den bästa sorten. Men nu när åkturen har kommit till sitt slut så är jag verkligen redo att testa något nytt. Kanske syns vi någon annanstans eller inte, men jag kommer aldrig någonsin glömma er. Så tack.

 

Läs artikeln på Strandaren    |    Till skoltidningen Strandaren