Rötter och vingar
2022-05-31 / Simon Svanström
Strandskolan, jag behöver dig inte längre. Inte längre vill jag vara fastbunden i de rötter som du har grott. Inte längre vill jag bli berövad av möjligheter för kunskap. Inte längre vill jag vara med dig.
Du är som en bok utan innehåll. Inga ord att märka. Inga meningar att läsa. Inga sidor att bläddra, men såklart har det inte alltid varit såhär. Det har varit tider fyllda med glädje och fröjd. Vår relation har varit som en karusell, upp och ner, hit och dit. Strandskolan, du har sått de frön som skapat mig. Du har planterat och skapat de rötter som hjälpt mig växa. Du har gett mig vingar, så att jag nu kan lämna dig. Den tid jag spenderat med dig har både varit lysande och mörkt, som en ostadig vals.
Denna dans som vi ägnat oss åt har varat i tio år, och nu bör jag be om ursäkt för de gånger jag trampat på dina fötter, fastän jag vet att du har trampat på mina. Strandskolan, det är nog dags att gå. Det är nog dags att ta av stödhjulen. Der är nog dags att jag lämnar dig.
Denna dans som vi ägnat oss åt har varat i tio år, och nu bör jag be om ursäkt för de gånger jag trampat på dina fötter, fastän jag vet att du har trampat på mina. Strandskolan, det är nog dags att gå. Det är nog dags att ta av stödhjulen. Der är nog dags att jag lämnar dig.