Nyheter från Sveriges alla skoltidningar på ett och samma ställe

Tyresö, Strandaren:

Tre år, sex terminer, trettiosex månader, flera hundra dagar

2020-06-05 / Greta Ahlström Cazes

Tre år, sex terminer, trettiosex månader, flera hundra dagar har vi i 9C spenderat tillsammans. Nu är tiden nästan slut efter våra tre år på Strandskolan, ett kapitel ska avslutas och ett nytt ska påbörjas. Om bara några få månader har flera av oss börjat på gymnasiet, kanske några tar en paus eller börjar jobba. Oavsett vilket, högstadietiden ligger strax bakom oss som en nyttig och viktig erfarenhet inför resten av livet.

Vi har uppnått mycket tillsammans under dessa tre år. Det finns många minnen, minnen som bara vi delar och som ingen annan förstår. Bland alla dessa minnen hoppas och tror jag ha med mig några av dem livet ut. De här tre åren på högstadiet har överlägset varit min favorittid under mina år här på Strandskolan. Jag har aldrig tidigare trivts så bra i en klass som i vår högstadieklass. Många skulle nog beskriva vår klass som lite högljudd, kanske allra mest Anna Wiklund, och stundvis har även jag själv stört mig. Samtidigt är det något jag verkligen kommer sakna. Vår lite högljudda men fina och högt i tak klass, är inte som alla andra. Vår klass är full med många starka personligheter vilket gjorde alla lektionerna så mycket roligare och upplevelserika.. 

Högstadietiden har förstås varit tuff. I sjunde klass var skolarbetet lågt ner bland mina prioriteringar. Min motivation fanns inte riktigt där, vilket man kan säga om betygen med.. Men allt eftersom insåg jag att studierna var viktiga för mig. Denna insikt har jag b. la Ann Gill att tacka för. Hon är en fantastisk mentor som pushade mig, även om det kunde innebära en  tillsägelse eller två här och där. Till mitt försvar var inte alla tillsägelser menade för mig. Tydligen har vikarier lite svårt att hålla koll på vem som är vem. Hur som helst, min nyfunna motivation medförde både gott som ont. Mina nu högre betyg kom att bli som en drog. Känslan när jag lyckades att få bra provresultat blev något jag strävade efter och så småningom blev jag rent av betyg fixerad. I både 8:an och 9:an präglades jag av något som gränsade till prestationsångest. Ironiskt nog, nu mot slutet av 9an försvann den känslan. Jag lärde mig att acceptera att jag gjort mitt bästa och att jag inte kunde göra mer än så. Denna lärdom är något jag verkligen ska ta med mig till gymnasiet.

Ibland flög veckorna förbi medans andra kändes som 5 långa måndagar på raken. Jag skulle beskriva det som en berg- och dalbana. Vissa perioder hölls nästan inga prov, men sedan följde alltid perioder fyllda med prov. Det var verkligen antingen eller. 

Mina fina vänner har verkligen betytt mycket för mig under alla dessa år. Jag har lärt mig mycket om vänskap, hur viktiga vänner är och hur tacksam jag är att ha dem i mitt liv. Ni betyder varenda en mycket för mig. Så tack för att ni gjort mina skoldagar så mycket bättre än de någonsin skulle ha varit utan er. Min skolgång hade heller inte varit något att tala om utan lärarna såklart, de har betytt otroligt mycket genom åren. Även om jag och vissa andra kanske inte alltid varit så bra på att visa det. Jag kan ärligt talat inte förstå hur ni har stått ut med oss under alla dessa år. Från jobbiga småttingar till ännu jobbigare tonåringar.

Vad vi åstadkommit tillsammans under våra år här på Strandskolan ligger till grund för vår framtid, vars och ens framtid. Om man väljer att se det som betygen i kuvertet eller som relationerna vi skapat kan säkert variera, men för mig är det både och. Vad vi väljer att ta med oss in i framtiden är upp till oss själva. Oavsett har det skapats innanför dessa väggar.
Vi gjorde det! Om bara en liten stund har vi kommit till vår slutdestination som är avslutningen på resan som heter Grundskolan. Nu är det dags att packa ihop sina saker, ta med sig all sin kunskap och förbereda sig för nästa resa.

 

Läs artikeln på Strandaren    |    Till skoltidningen Strandaren